Jag vill
skriva och berätta om något spännande som jag får vara med om. Tillsammans med
min kollega matematiklärare Catarina och Sätoftaskolans alla elever i åk 9
ägnar vi åt oss vad vi kallar medveten matematik.
Begreppet
kommer från Tommy Lucassis bedömningsmaterial, som han håller
på att skriva. Han, liksom vi ,vill hitta praktiska metoder för att tillämpa
formativ bedömning i klassrummet. När vi planerade för läsåret var det följande
vi ville utveckla/uppnå:
· tydligare mål och bättre resultat
· att eleverna ska kunna ta större
ansvar för sitt lärande
· mer problemlösning, mindre
metodtraggel
· självbedömning, kamratbedömning
istället för prov
· undervisning som siktar mot alla fem
förmågor i matematik
Vi har ca 60
elever delade i två klasser, som är större än vi brukar ha, men istället är vi
alltid två lärare (lärare + specialpedagog) och alla elever är med. Vi räknar
med att kunna/hinna ge alla det stöd och de utmaningar de har behov av.
Vi har valt
att behålla de olika avsnitten (tal, geometri, procent, algebra och funktioner)
och använder fortfarande delar av vårt läromedel Matte Direkt.
Vi har nu
arbetat oss igenom avsnittet Tal på det nya medvetna matematik-viset och några
av våra gemensamma reflektioner (från oss lärare och eleverna)
· Detta är hur roligt som helst...och
jobbigt...och ett lyft för de allra flesta eleverna.
· Varför har vi inte alltid jobbat så
här?
· Kan vi inte bara ha en vanlig
lektion när vi jobbar i matteboken?
· Nu börjar vi bli säkra på vad de
olika förmågorna innebär.
· Det är svårt att säga om en lösning
ligger på C- eller A-nivå.
Varje
avsnitt börjar med en problemlösning, vi försöker hitta rika problem som
inbjuder till att hitta många olika slags lösningar. I Talavsnittet var
problemet det klassiska vika-papper. Hur många gånger kan man vika ett
A4-papper och hur många lager blir det när man viker det ett visst antal
gånger. Vi vek papper, tänkte och räknade, tittade på Mythbusters
när de vek ett papper stort som en fotbollsplan med hjälp av truck och ångvält.
Vi lärare
visade sedan lösningar som var bedömda (metoder) på tre nivåer E, C och A och
vi diskuterade vad som skiljde dem åt. Eleverna fick sedan i grupper ta fram
lösningar på de olika nivåerna och dem satte vi upp i vår väggmatris i
klassrummet.
Flera elever
kom på att lösningen på en mer generell nivå med potensform var enklare att
förstå och mindre jobbig än den "enklare" där man multiplicerar med
två hundra gånger.
Först hade
vi tänkt visa flera förmågor men det blev mycket rörigt, så vi valde en.
Eleverna bedömde sin egen lösning i en matris som de satte in tillsammans med
lösningen i sin mattepärm.
Nu följde
ett par veckor med korta genomgångar av de nya momenten för åk 9 och arbete med
uppgifter i matteboken och på valda arbetsblad:
· tal i potensform (tiopotenser,
grundpotensform)
· kvadrattal och kvadratrötter
· Pythagoras sats
· beräkningar med negativa tal
Vi hade så
roligt när vi skulle introducera Pythagoras sats, dels med färgstarka
berättelser om den gode Pythagoras liv, men också med den klassiska filmen
på Youtube med Galenskaparna som mattelärarna som dansar och rycks
med av Pythagoras sats.
Åk 9-elever
är tydligen för unga för att veta vilka Galenskaparna är (?!) men när de
hade tappat hakorna för att de var så töntiga blev det snart en
korridorsgnolare "a-två-plus-b-två- e- c-två-yeeah". Eleverna som
hade saknat sin mattebok fick nu jobba med uppgifter där, det är viktigt att
inte "slänga allt gammalt överbord" är vår erfarenhet.
Nu var det
dags för en ny problemlösning, vi valde ett problem där eleverna hade nytta av
den återkoppling de fick på första problemlösningen. Nu arbetade vi med det
klassiska problemet med den uttråkade kungen som utlyste en tävling i riket för
att hitta något roligt och mannen som uppfann schackspelet och ville ha betalt
i riskorn. Ett för den första rutan, två på nästa, fyra på den följande rutan
och så vidare. Nu var det fler elever som direkt använde potensform och som kom
långt i problemlösningen.
Parallellt
med detta deltar vi i (och handleder) kommunens Mattelyft där vi
arbetar med modulen Problemlösning, något vi har stor nytta av (se separat
inlägg inom kort). Därifrån har vi hämtat fler problem, det har blivit något av
en tradition att syssla med problemlösning sista lektionen i veckan (sist på
fredagen) och vi har snöat in på problem med djur och hagar ;-)
Fyra kaniner
äter sammanlagt tre morötter om dagen. Hur många morötter äter tre kaniner på
fyra dagar? Alla kaniner äter lika mycket varje dag.
Här syns en
lösning där eleven har resonerat sig fram med hjälp av logiska steg till
svaret, och förstärkt med bilder.
Här är
redovisningen till en mer konkret lösning.
Gjord av en
elev med stor erfarenhet av kaniner även i levande livet. Det är en fördel
ibland, kom vi fram till.
Efter
problemlösningen med risgrynen på schackbrädet fick eleverna se över sin
dokumentation. Vi hade också gjort en diagnos där de kunde visa sina kunskaper
om de nya momenten. Vi erbjöd uppgifter av olika svårighetsnivå och sedan satte
vi oss enskilt 5-10 min med varje elev, vi var ju två lärare och hann nästan
alla på två lektioner, och nu hade eleverna fått göra en självbedömning av sitt
arbete under avsnittet mot kunskapskraven som vi samtalade kring och gjorde en
gemensam bedömning där vi tog in allt vi tyckte eleven visat. Om något var
oklart ställdes en kort fråga som eleven besvarade. Vi använder oss av HEJA
från Infomentor, betydligt tydligare formuleringar än ursprungstexterna från
Skolverket och några sammanfattande tankar är att vi var rörande överens med
eleverna om vilken nivå deras kunskaper ligger på och att detta var den
bredaste bedömning vi någonsin gjort av eller tillsammans med
elever. Vi hade korta bra samtal om var de befinner sig och eleverna
frågade själva vad de skulle göra för att förflytta sig till nästa nivå.
Formativare kan väl inte bedömning göras? Och återkopplingen var direkt
användbar.
Nu har vi
gett oss in på avsnittet geometri. Det kommer mer om det här på bloggen inom
kort!
En av två glada lärare, här visar
Catarina rubrikerna till väggmatrisen (kunskapskraven).
Varför är kunskapen att skriva potenser enligt er en A-nivå? Det finns ingen skillnad mellan att skriva tex 2*2*2*2*2 och 2^5. Detta är bara två sätt att skriva 32 och är matematiskt ekvivalenta. Jag tycker att l=2^n där l är antalet lager som pappret får då det viks n gånger är närmare A-nivå då det gäller de kunskapskrav som ställ i kursplanen för matematik i åk 9. Att eleven klarar av att skriva om 2*2*2*2*2 till 2^5 visar inte på en djupare förståelse av den matematiska modellen och borde sålunda inte uppfylla kraven på A-nivå, så som skolverket beskriver dessa i http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/matematik.
SvaraRadera